En blogg om en resa

För er som inte vet hur det kommer se ut på söndag, ska vi förklara. För tillfället är vi båda nervösa, eller mja, Julia har inte riktigt förstått att vi faktiskt ska åka på SÖNDAG!! Så när vi sitter där på Arlanda och har sagt farväl till våra nära och kära (ARRE PARRE PÖ) så kommer vi först skratta hysteriskt (sånt tjejer gör när de är nervösa) för att sedan köpa tidningar. Vid det här laget har vi ännu inte förstått att vi ska åka men när vi sedan slår oss ner så kommer det att nå oss. Julia kommer helt apatiskt titta in i en vägg medan Jessica gråter hysteriskt. Underbart. Arlanda-personalen kommer panikartat leta efter våra personliga assistenter, som självklart inte existerar men som vi nog skulle behöva..

 

Hm, det ser inte så pjåkigt ut. Passa dig Jessica!

:D

Efter mycket köpslående så har jag gått med på att åka, trots en väntande abstinens.
Julia ska nu:

1. Bära min väska
2. Smörja in min rygg
3. Proväta min mat (jag tänker INTE bli magsjuk ensam)
4. Gå framför mig i djunglerna (hon får ta smällen helt enkelt)

Och är det nu så att hon vägrar göra något av detta, säljer jag henne för 10 kg ris till en risbonde.

PEACE OUT!


//Jessica

Damn you Robbie!

// Julia

...så därför Julia måste jag meddela att jag inte kan åka. Jag klarar mig inte i fyra månader. Det är som att låta en kokainmissbrukare hålla sig borta från kokain. Ungefär samma sak. Nej, rättelse, EXAKT samma sak. Hoppas du förstår.